Nu har inridningen av alla unghästarna kommit igång. Först ut var de fyra damerna, som snabbt blev tre. En viss fröken gul hade inga som helst tankar på att bli fångad och intagen från sommarbetet, så vad kan man göra?
De övriga tre, Zoana, Divan och Vitan tycks dock gilla sitt nya liv som innekatter… Till en början rådde viss kaos, men med tanke på att Divan inte stått på box sedan hon föddes tycker jag nog att det gott relativt smärtfritt. Alla har blivit tvättade och friserade, så nu tycker jag nog att dom börjar se ut som hästar.
Först på programmet stod borst träning, uppbindnings träning, tränsträning och ensamhetsträning. Alla passerade med godkänt betyg. Steg två var paddock träning och springa runt på cirkel träning(för det är nog vad man kan kalla det första steget i longeringen för). Zoana tycktes nog inte riktigt inse vitsen med att göra detta, eftersom det känns mycket tryggare att stå still i mitten bredvid den som håller i snöret. Efter vissa upprepningar och tydligt förklarande så föll polletten ned. Steg tre var att lägga på vojlock, sätta på jord och lägga på sadel. Divan hade sina bestämda åsikter om detta och tyckte nog inte att hon skulle ha detta köttätande tygstycke på ryggen. Hon var fast besluten om att göra sig fri från detta med hjälp av diverse konster och nära döden upplevelse för de inblandade. Processen har fortsatt och det går bättre och bättre för varje dag. Vid det här laget har alla haft sadel, utom diva som får vänta lite till. Nästa steg är tömkörning, inspänning och longering.
Vår ena treåring, Tingeling, har återigen blivit ridhäst. Hon verkar ha mognat massor och tycks också till vår stora glädje ha vuxit. Nu fortsätter hennes vidare utbildning mot att bli en trevlig tävlings individ.
